fredag
jag vet inte någonting längre känns det som, på ett sätt är det skönt. jag vet inte vad som kommer hända, och jag är inte heller "fast" på något sätt.. men ändå vill man kanske vara säker, man vill veta att allt kommer bli bra. jag vet inte det, inte alls. fast sen på andra sidan, hur kul hade det varit att veta allt? inte så kul..
och egentligen tror jag inte att någon riktigt känner mig heller, inte helt. jag har svårt att öppna upp mig för folk, helt och hållet. jag har gjort det, och kommer fortsätta att göra det. jag är tacksam för alla fina vänner jag har, vad hade jag gjort utan dem? men det är svårt, att lita på folk om man har blivit sårad så många gånger innan, eller sviken. det är svårt, men samtidigt- livet måste väl nästan vara lite svårt ibland? allt kan inte gå som en dans.
men ibland undrar man hur svårt livet ska vara? är det inte lite för svårt att leva som ett fattigt barn i ex afrika, att leva i en familj där du blir misshandlad, att leva m,ed alcoliserade föräldrar, vara oälskad, acceptera döden osv. ibland blir livet för svårt. men det är därför våra vänner och familj finns där, de ska stötta oss- precis som du stöttar dem.
vi måste ställa upp för varandra, så livet blir lite mindre svårt. för ingen kan säga att livet inte är svårt, livet är svårt. Livet kommer alltid att vara svårt.
och jag tänker ganska mycket på saker, hela tiden. om jag hade fortsatt att skriva nu hade jag nog stannat här hela kvällen :P däför slutar jag nu, så jag inte berättar grejer jag inte borde, eller egentligen vill. det blir lätt så för mig, att när jag börjar skriva - går det inte att sluta.
men nu slutar jag, inte för att jag direkt har skrivit någon tankeställare eller något som folk kanske vill läsa.
det är bara lite enkla tankar
det är allt
/emma
och egentligen tror jag inte att någon riktigt känner mig heller, inte helt. jag har svårt att öppna upp mig för folk, helt och hållet. jag har gjort det, och kommer fortsätta att göra det. jag är tacksam för alla fina vänner jag har, vad hade jag gjort utan dem? men det är svårt, att lita på folk om man har blivit sårad så många gånger innan, eller sviken. det är svårt, men samtidigt- livet måste väl nästan vara lite svårt ibland? allt kan inte gå som en dans.
men ibland undrar man hur svårt livet ska vara? är det inte lite för svårt att leva som ett fattigt barn i ex afrika, att leva i en familj där du blir misshandlad, att leva m,ed alcoliserade föräldrar, vara oälskad, acceptera döden osv. ibland blir livet för svårt. men det är därför våra vänner och familj finns där, de ska stötta oss- precis som du stöttar dem.
vi måste ställa upp för varandra, så livet blir lite mindre svårt. för ingen kan säga att livet inte är svårt, livet är svårt. Livet kommer alltid att vara svårt.
och jag tänker ganska mycket på saker, hela tiden. om jag hade fortsatt att skriva nu hade jag nog stannat här hela kvällen :P däför slutar jag nu, så jag inte berättar grejer jag inte borde, eller egentligen vill. det blir lätt så för mig, att när jag börjar skriva - går det inte att sluta.
men nu slutar jag, inte för att jag direkt har skrivit någon tankeställare eller något som folk kanske vill läsa.
det är bara lite enkla tankar
det är allt
/emma
Kommentarer
Trackback
